Shit va tiden springer iväg.. Lilla sessan är idag 3 månader och inte så liten längre.

Hon är världens goaste tjej, glad och mysig :)

På söndag ska denna lilla damen döpas, det blir ett litet dop inom familjen bara, men det blir ett mysigt dop, och en trädgårdsfest efteråt med massa god mat, tårtor mm :) ska bli roligt att ha hela familjen samlad!

Att vi håller dopet inom familjen är mesta dels för att vi känner att denna gången orkar vi inte göra nått stort av det.
Dels för att charlies sjukdom kom i vägen och orken och tiden för ett dop känns inte lika viktigt som att vårda familjen!
Nästa vecka ska bli en rolig semester vecka med lite inplanerade tripper med barnen :)

De ska va kul att leva ;) så här ser det ut en vanlig morgon hos oss... 2 sovande barn i vår säng, och det är så mysigt.

Vi har även testat att göra hemmagjord glass al'a lchf.. Det blev super gott och det känns väldigt skönt att det finns så många roliga recept på gottigheter som vi kan ge till Charlie med gott samvete... :)

Våra fina små barn

Har testat att göra lchf muffins. Det är ju nått som Charlie kan äta med gott samvete utan att få ett stigande blodsocker.

Charlie gav dom ett högt betyg medans jag tyckte dom var ok. Vi åt dom dock varma och jag gissar på att dom är godare när dom e kylskåpskalla.

Det är lite spännande att testa nya saker :) särskilt när man får höra muuummms från Charlie!

Snart är det 3 veckor sen vi fick reda på att Charlie hade fått diabetes typ 1, en kronisk sjukdom som inte går att bota.

Vad vi inte visste då men som vi snabbt fick lära oss var att det är en sådan kontrollsjukdom.
Den är inte dödlig om man sköter den, men den kräver ständig planering och kontroll för att man ska må bra. Man kan ALDRIG strunta i sjukdomen, utan den finns där hela tiden även när man sover, och den vill ALDRIG ta semester inte ens en enda dag. Kolla blodsocker minst 10 gånger per dag och ge insulin varje gång han ska äta och sen veta hur mycket insulin man ska ge är inte lätt alla gånger.
Men vi lär oss mer och mer för varje dag som går. Självklart vill vi att Charlie ska vara en frisk och pigg 90 åring en vacker dag oxå ;)

Men jag kan säga att idag känns det tungt, någonstans hoppas jag att jag kommer att vakna upp ur denna mardrömmen och finna en frisk pojke.

Det är inte bara på dagarna vi mäter blodsockret utan även på nätterna. Denna jäkla oron över att det ligger för högt eller för lågt. Att inte kunna sova ordentligt pga all oro, alla tankar som far runt och uppvak med jämna mellanrum för att kolla hur blodsockret ligger.

Det gör så ont att se dessa små fingrar bli sönderstuckna eller magen som ser ut som en nåldyna, den är prickig och blå :(

Men vi har världens tappraste kille som fixar detta med bravur.. <3

Min största önskan är att dom kommer att finna ett sätt att "bota" diabetesen. Transplantera en bukspottkörtel med fungerande insulin produktion. Jag håller tummar och tår för att forskningen går framåt!

Nu är vi hemma och det känns så jäkla bra. Familjen är samlad igen :) som bi har längtat efter detta!

Det är dax att sova nu och självklart har vi båda knattarna i sängen ;) trångt och mysigt och jag bara njuter av att vi är hemma.
På måndag blir vi utskrivna så länge inget annat inträffar. Sen hoppas jag att det dröjer lite tills vi ska tillbaka till sjukhuset :)

Ja idag är vi hemma. Vi har ätit middag,busat och myst...
Nu vill jag bara att sjukhus tiden ska ta slut..
Vi ska vara tillbaka innan 16:00 för sen kommer läkaren!

Charlie har träffat sjukhus clownerna idag ;)
Behöver jag säga att det bar poppis ;)

Vi tackar för all omtanke, alla fina sms och telefonsamtal.
Alla besök uppe på avdelningen och all mat som vi fått.
Det värmer i hjärtat att vi är omgivna av så fina människor!

Snart har det gått en vecka sen Charlie blev inlagd,chocken har börjat lägga sig och vi inser mer och mer hur vårt liv kommer att bli.

Charlie ska få det bästa livet, vi ska göra allt för att han ska kunna leva så normalt som möjligt och få en bra start på ett långt och bra liv med diabetes!

Vi har en fantastisk personal som stöttar oss väldigt mycket, låter oss bestämma och testa oss fram.
Vi har även fått mycket beröm för att vi har tagit det hela med ro och hanterat det bra och inte visat Charlie rädsla eller att vi varit ledsna inför honom.
Utan vi försöker att göra det på ett roligt sett.
Men det gör ont, det svider i hjärtat och jag kan lugnt säga att det fallit många tårar under dessa dagar när inte Charlie har sett på.

Det som gör mig mest ledsen är att inte alla förstår hur man får diabetes och "skuldbelägger" oss föräldrar. Vi mår redan dåligt utav detta och att sedan få höra att man får diabetes pga kosten är bullshit.
Visst att alla bör äta nyttigt, men de flesta barn får glass och lördags godis och nån kaka då man fikar. Och det har Charlie oxå fått. Och man får inte diabetes utav det. Inte diabetes typ 1.
Denna diabetes får man av att bukspottkörtel slutar att producera insulin.

Vi är mäkta stolta över att det går så bra. Jag är taggad till att få hem Charlie och börja ett "nytt" liv och jag gissar att Chrille är lika taggad.. :)
Charlie ska leva normalt, han ska inte särbehandlas pga sin sjukdom. Han kan oxå få äta lite gott ibland och ha det mysigt. Det ska inte serveras special mat till honom på kalas eller liknande utan han ska få vara som alla vi andra, som du och jag!

Mitt hjärta blöder och gråter..det gör så fruktansvärt ont i mig att se min lille pojke lida.
Han förstår inte varför han måste ta alla dessa sprutor och stick hit och dit hela tiden. Innan han får äta så måste han kolla blodsockret med ett stick i fingret och sedan är det en insulinspruta i magen som gäller. Hur förklarar man för en 3 åring att det är för hans eget bästa.

Och nu när sommaren är här och alla barnen och kompisarna äter glass och dricker saft.. På kalas? Lördagsmyset? Den där frukten eller kakan som det bjuds på?
En sak som är säker iaf, de Charlie inte får äta, det ska inte vi själva äta i heller. Det har vi kommit överens om här hemma.

Vi är trötta och matta, jag ska försöka få några timmars sömn innan jag beger mig till sjukhuset igen.. Det kommer att bli långa dagar, mycket att lära sig och framförallt att förstå sig på sjukdomen...

De närmsta dagarna tillbringar vi på sjukhuset, Charlie är sjuk, diabetes lyder dommen. Något som han ska leva med resten av sitt liv :(
Sprutor, blodprover, insulin mm..
Fan va livet är orättvist....

Ja jag har gjort nått som jag antagligen kommer att ångra ganska snart..
Va hos frissan igår och gav henne fria händer att sätta saxen i håret och det blev en rejäl hög med hår på golvet och jag blev en lugg rikare.

Det känns ovant, men jag var ganska nöjd igår när jag gick ifrån frissan, däremot snurra tusen tankar om hur jag skulle kunna följa luggen om det blev för hemskt..
Så nu är jag ägare till en stor lugg...

Om jag saknar mitt jobb? Nix inte direkt men den kommande veckan blir det städ dax som gäller.

Huset ska skuras från golv till tak eller tvärt om.. För när man storstädar börjar man uppifrån och går neråt :) ett tips hehe...

Så på måndag sätter vi igång, rum för rum och det ska bli så skönt när det är klart.
Jag har redan tjuvstartat med toan, och när man väl sätter igång är det jäkligt skoj för det blir så fint efteråt :)

Kaffe och hög musik ska man ha och inte 2 skrikiga barn runt fötterna och helst ska mannen vara ute från huset oxå.. Det är då det går som bäst ;)

Trevlig helg på er mina fina läsare :)