Förlossningen!
Här kommer min berättelse när lilla Charlie föddes.
Vi hade firat valborg på kvällen, gick en rask promenad till nybrostrand för att titta på bålet som skulle tändas kl 20:00. Efter det blev vi in bjudna till Christians mormor & morfar på en kopp kaffe. Kvällen avslutades och vi gick tillbaka hem för att sedan gå till sängs vid 23 tiden. Jag vaknade ett par gånger under natten för att gå på toa & kissa. Sista gången jag var upp väckte jag Chrille på skoj o sa till honom att jag har mensvärk i magen tror kl var 3 då. Mensvärk hade jag ju haft i närmare 2 veckor, och tyckte att det började bli lite drygt.
Jag hann att somna till en liten stund och vaknade igen lite innan 4 av att jag var jättekissnödig. Gick upp på toa men inte kom det något, tyckte det var lite konstigt, så jag gick och lade mig igen. Jag han dra täcket över mig när jag kände att det blev alldeles vått mellan benen.
Snabbt reste jag mig upp och visst var det vattnet som hade gått, då forsade det ner på golvet. Jag väckte chrille o sa att vattnet hade gått.
Han sa bara okey, och drog täcket över huvudet igen. Jag stod där och fick säga till 1 gång till men älskling vattnet har ju gått, vi ska ju föda barn nu.
Kroppen blev lite skakig, för nu var det ju på riktigt. Vårt barn skulle ju komma den dagen, eller kanske dagen efter. Som först föderska visste jag ju att det kunde ta lång tid innan bebisen ville komma ut. Man hade ju hört historier om att det kunde ta många timmar, ibland flera dagar, så jag var inställd på att möta vårt barn på kvällen tidigast.
Jag ringde iaf till förlossningen och fick prata med en barnmorska som heter Eva, hon sa till mig att ta 2 panodil och sedan gå och lägga mig, för jag behövde vara utvilad tills det drog igång på riktigt. Jag hade ju inga värkar så vi sa hejdå och hon sa till mig att ring igen när det börjar göra ont eller om jag började blöda.
Sagt och gjort reste mig från toa stolen som jag suttit på när jag ringde och såg att det var blod i toan.
Fick samla lite mod så jag ville väntade några minuter kanske 10 minuter innan jag ringde igen, ville inte vara jobbig och ringa stup i kvarten.
Under dom 10 minutrarna fick jag kraftiga värkar som gjorde sjukt ont. Dom kom hela tiden nästan, men varade inte så länge. Jag hade ju oxå hört att var det riktiga värkar så skulle dom hålla i sig upp mot 1 minut. Men detta var mer än jag klarade av. Jag ringde till Eva på förlossningen igen och bad om att få komma in, mest för säkerhets skull på en kontroll.
Jag skickade iväg Chrille, så han kunde lämna Bruno hos sina föräldrar och ta med bindor till mig. Under tiden skulle jag packa ihop det sista till mig själv som jag skulle ha med till BB.
När Christian kom tillbaka så satt jag fortfarande kvar på toastolen, värkarna var så starka och jag tyckte att det tryckte på nått så enormt mycket att jag inte kunde resa mig upp.
Lite innan 5 körde vi in till förlossningen och blev inskrivna kl 05:00
05:20 bad jag dom känna hur mkt öppen jag var för det tryckte så mkt att jag knappt kunde hålla emot, det var riktigt jobbiga värkar tyckte jag och såg inte fram emot dom kommande timmarna med så starka värkar. Jag tänkte att hoppas jag har öppnat mig 1 cm iaf, så jag slipper åka hem igen, för jag klarade inte av smärtan.
Men efter att Eva hade känt så sa hon bara att du ska krysta nu, du är fullt öppen...
Jag kände hur tårarna började rinna och snyftade fram att jag ville ju ha eda (epiduralen)..
Istället blev jag serverad en lustgasmask. Det var vad jag fick klara mig med. Inte för att den hjälpe så mkt mot smärtan, men det var skönt att fokusera på andningen i den. Vid den tidpunkten låg Charlies huvud i bäckennivå, och jag fick lov att börja krysta.
Jag låg i sängen och det gjorde enormt ont i höfterna varjegång jag hade en krystvärk. Eva tipsade om alla möjliga ställningar, jag provade att flytta runt i sängen. Jag låg på rygg, på sidan och stod lutad över ryggstödet på sängen. Men ingenting hjälpte. Efter några smärtsamma timmar i sängen så var det barnmorskebyte. Birgitta kom in och tog över. Hon frågade ifall jag ville prova att sitta på pallen..sagt och gjort kl 08:00 satte jag mig på pallen, chrille satt på en stol bakom mig och vilken befrielse det var för höfterna som gjorde så ont. Jag krystade & krystade, och äntligen kom huvudet ut, vilken känsla & befrielse det var. Sen tog det en lång stund, kändes som en hel evighet innan nästa krystvärk kom och ut kom lilla charlie, 08:13 han skrek genast. Birgitta gratulerade till den fina sonen vi fått.
3850gr & 52cm lång. Helt perfekt och underbart söt.
Från att vattnet hade gått tills Charlie var ute gick det 4 timmar. När Birgitta ringde 1 vecka senare och frågade hur jag mådde så sa hon nästa gång du ska föda barn åker du in direkt när vattnet går!
Jag har säkert glömt en massa men i det stora hela så är det så här min/vår förlossning såg ut, det var värt varenda sekund av smärsta.
Charlie är det vackrste vi har gjort!
Vi hade firat valborg på kvällen, gick en rask promenad till nybrostrand för att titta på bålet som skulle tändas kl 20:00. Efter det blev vi in bjudna till Christians mormor & morfar på en kopp kaffe. Kvällen avslutades och vi gick tillbaka hem för att sedan gå till sängs vid 23 tiden. Jag vaknade ett par gånger under natten för att gå på toa & kissa. Sista gången jag var upp väckte jag Chrille på skoj o sa till honom att jag har mensvärk i magen tror kl var 3 då. Mensvärk hade jag ju haft i närmare 2 veckor, och tyckte att det började bli lite drygt.
Jag hann att somna till en liten stund och vaknade igen lite innan 4 av att jag var jättekissnödig. Gick upp på toa men inte kom det något, tyckte det var lite konstigt, så jag gick och lade mig igen. Jag han dra täcket över mig när jag kände att det blev alldeles vått mellan benen.
Snabbt reste jag mig upp och visst var det vattnet som hade gått, då forsade det ner på golvet. Jag väckte chrille o sa att vattnet hade gått.
Han sa bara okey, och drog täcket över huvudet igen. Jag stod där och fick säga till 1 gång till men älskling vattnet har ju gått, vi ska ju föda barn nu.
Kroppen blev lite skakig, för nu var det ju på riktigt. Vårt barn skulle ju komma den dagen, eller kanske dagen efter. Som först föderska visste jag ju att det kunde ta lång tid innan bebisen ville komma ut. Man hade ju hört historier om att det kunde ta många timmar, ibland flera dagar, så jag var inställd på att möta vårt barn på kvällen tidigast.
Jag ringde iaf till förlossningen och fick prata med en barnmorska som heter Eva, hon sa till mig att ta 2 panodil och sedan gå och lägga mig, för jag behövde vara utvilad tills det drog igång på riktigt. Jag hade ju inga värkar så vi sa hejdå och hon sa till mig att ring igen när det börjar göra ont eller om jag började blöda.
Sagt och gjort reste mig från toa stolen som jag suttit på när jag ringde och såg att det var blod i toan.
Fick samla lite mod så jag ville väntade några minuter kanske 10 minuter innan jag ringde igen, ville inte vara jobbig och ringa stup i kvarten.
Under dom 10 minutrarna fick jag kraftiga värkar som gjorde sjukt ont. Dom kom hela tiden nästan, men varade inte så länge. Jag hade ju oxå hört att var det riktiga värkar så skulle dom hålla i sig upp mot 1 minut. Men detta var mer än jag klarade av. Jag ringde till Eva på förlossningen igen och bad om att få komma in, mest för säkerhets skull på en kontroll.
Jag skickade iväg Chrille, så han kunde lämna Bruno hos sina föräldrar och ta med bindor till mig. Under tiden skulle jag packa ihop det sista till mig själv som jag skulle ha med till BB.
När Christian kom tillbaka så satt jag fortfarande kvar på toastolen, värkarna var så starka och jag tyckte att det tryckte på nått så enormt mycket att jag inte kunde resa mig upp.
Lite innan 5 körde vi in till förlossningen och blev inskrivna kl 05:00
05:20 bad jag dom känna hur mkt öppen jag var för det tryckte så mkt att jag knappt kunde hålla emot, det var riktigt jobbiga värkar tyckte jag och såg inte fram emot dom kommande timmarna med så starka värkar. Jag tänkte att hoppas jag har öppnat mig 1 cm iaf, så jag slipper åka hem igen, för jag klarade inte av smärtan.
Men efter att Eva hade känt så sa hon bara att du ska krysta nu, du är fullt öppen...
Jag kände hur tårarna började rinna och snyftade fram att jag ville ju ha eda (epiduralen)..
Istället blev jag serverad en lustgasmask. Det var vad jag fick klara mig med. Inte för att den hjälpe så mkt mot smärtan, men det var skönt att fokusera på andningen i den. Vid den tidpunkten låg Charlies huvud i bäckennivå, och jag fick lov att börja krysta.
Jag låg i sängen och det gjorde enormt ont i höfterna varjegång jag hade en krystvärk. Eva tipsade om alla möjliga ställningar, jag provade att flytta runt i sängen. Jag låg på rygg, på sidan och stod lutad över ryggstödet på sängen. Men ingenting hjälpte. Efter några smärtsamma timmar i sängen så var det barnmorskebyte. Birgitta kom in och tog över. Hon frågade ifall jag ville prova att sitta på pallen..sagt och gjort kl 08:00 satte jag mig på pallen, chrille satt på en stol bakom mig och vilken befrielse det var för höfterna som gjorde så ont. Jag krystade & krystade, och äntligen kom huvudet ut, vilken känsla & befrielse det var. Sen tog det en lång stund, kändes som en hel evighet innan nästa krystvärk kom och ut kom lilla charlie, 08:13 han skrek genast. Birgitta gratulerade till den fina sonen vi fått.
3850gr & 52cm lång. Helt perfekt och underbart söt.
Från att vattnet hade gått tills Charlie var ute gick det 4 timmar. När Birgitta ringde 1 vecka senare och frågade hur jag mådde så sa hon nästa gång du ska föda barn åker du in direkt när vattnet går!
Jag har säkert glömt en massa men i det stora hela så är det så här min/vår förlossning såg ut, det var värt varenda sekund av smärsta.
Charlie är det vackrste vi har gjort!
