Ja herregud jag vet inte vart jag ska börja.
När Meya föddes ville jag bara kunna amma henne och slippa ge ersättning som jag fick göra med Charlie.
Amningen satt som en smäck, allt funkade mycket bra och har aldrig varit några problem.

Jag tycker om att amma och Meya ÄLSKAR att amma.
Men nu börjar mitt lilla hjärta bli stor och behöver äta mat istället för att amma 511 gånger om dagen/natten. Men hon vägrar att äta mat.

Hon vet precis vad som gäller när jag värmer maten och börjar duka fram. Hon tittar lite snett på mig och sen jäklar kniper hon igen munnen. Och ingenting funkar :(
Innan smaka hon iaf på maten men denna veckan har jag inte fått henne till att smaka på någon mat jag gjort till henne. Det enda som går hem just nu är en torr skorpa som hon gnager lite på.

Det gör ont i mig att behöva ta bort/ dra ner på amningen för att hon ska bli hungrig och förhoppningsvis lära sig att äta mat då.

Även om hon börjar bli stor så är hon liten och jäkligt envis (ärvt efter mig)
Hon ger sig icke, jag trugar och trugar och Meya kniper och kniper och tillslut får jag ge mig då hon skriker hysteriskt efter bröstet.
Aldrig någonsin trodde jag att det skulle bli så här jobbigt och svårt.

Meya är ett mer krävande barn än vad Charlie var när han var liten.
Charlie var lätt, han var alltid glad, åt allt man serverade och det kvittade vem som matade/nattade honom. Han var en riktigt liten ängel :)

Meya däremot är mycket krävande, hon behöver mycket mer närhet än vad jag vill minas att Charlie var behov av.
Hon måste vara nära hela tiden, gärna ska jag bära henne och ska hon sova så vill hon att jag ska ligga tätt intill henne.
Det duger då inte med någon annan än mig i heller..
Men trotts detta så är hon ju ett underbart litet Charmtroll.

Jobbig sits vi har hamnat i...
Kände att jag behöver klaga lite!!