Usch vet inte om jag borde skriva egentligen..
Men jag vill dela med mig lite av vår fina ♥ Brunos sista stund i livet...
Mår fortfarande riktigt dåligt över att han inte finns med oss längre..
Jag undrar när sorgen lägger sig lite så man kan börja leva fullt ut igen. Just nu känns allt tråkigt, det är tråkigt att vara hemma att ständigt bli påmind att här inte finns nån Bruno längre..att aldrig mer få höra hans snarkningar, aldrig mer få se hans vackra ögon...aldrig mer få träffa honom.
Jag hoppas att han har det bra där han är just nu, att han äter oxfilé till middag varje dag och springer på en grön äng och leker med andra hundar...

Det som hände var att Bruno har varit hängig ett tag, inte velat äta så mycket och inte haft nån ork till nått, men han har ändå varit den gosiga hunden som sovit mest vilket han har gjorde så mycket hankunde i sina 4 år.
I söndags var hans mage väldigt svullen på ett konstigt sätt och jag oroade mig över vad det kunde vara. Efter många om och men bestämmde vi oss för att ta honom till djursjukhuset kl 21 på kvällen..
Första tanken var tarmvred för att magen var så stor, och det trodde personalen på djursjukhuset oxå.
Chrille bestämmde sig för att köra in med honom. Jag pussade adjö på Bruno och ett hugg av smärta sa mig att nått var väldigt fel.

Det dröjde ett tag innan Chrille skicka sms och berättade att det inte var tarmvred men att doktorn skulle kolla röntgenbilderna igen för att kolla så allt stod rätt till. Gud vilken lättnad det var att höra...Bruno hade ingen tarmvred värsta oron var över för tillfället.

Sen efter 30 minuter kom samtalet som förändrade allt...Bruno hade genomgått en undersökning då dom stoppat in en kanyl i magen då det visade sig att han hade massa vätska i buken. Ut kom blod...bara blod. En tumör som spruckit och vår stackars Bruno förblödde..
Bruno fick somna in direkt och ingen mer än Bruno själv tröstade Chrille genom att slicka på hans hand innan han somnade...

Igår var den värsta dagen...inget kunde få tårarna att sluta rinna, mina ögon blödde och mitt hjärta gjorde ont... så jävla ont gjorde det.
Brunos säng, koppel och halsband flyttades ner i källaren och det blev tomt i hallen..så tomt och så tyst!

Nu vill jag bara att all snö ska töa bort så att alla fina tass avtryck försvinner...jag ser tass avtrycken som går ut till bilen varje gång jag går ut..Brunos fina tass avtryck som ledde till döden..



Brunos hörna står tom utan sin korg..men på väggen sitter dom finaste bilderna vi har av vår fina Bruno ♥
Och ljusen är tända för att minnas vår käraste hund!